PFAS (perfluorerade ämnen) är en grupp syntetiskt framställda kemikalier som består av omkring 10 000 olika föreningar. De används främst på grund av sina vatten‑ och smutsavstötande egenskaper och finns i många produkter som används dagligen, till exempel impregnerade textilier, rengöringsmedel och matförpackningar. Ämnena förekommer även i produkter som används inom verkstads‑ och elektronikindustrin och har visat sig finnas i vissa formsläppmedel som används vid gjutning.
Användning av brandsläckningsskum som innehåller PFAS har lett till att mark och vatten har förorenats. Förekomsten av PFAS utgör ett miljö‑ och hälsoproblem som har uppmärksammats i allt högre grad under de senaste åren. Exempelvis har flera dricksvattentäkter konstaterats vara förorenade med PFAS. PFAS är svårnedbrytbara föreningar och vissa har identifierats som farliga för både hälsa och miljö. För de flesta PFAS‑föreningarna saknas det i dagsläget tillräckliga studier för att fullt ut bedöma deras skadlighet.
Dessutom erbjuder vi analys av PFAS från:
ALS har utvecklat analytiska metoder för att kunna analysera de vanligast förekommande PFAS‑föreningarna. För närvarande består analyspaketen av över 50 föreningar i enlighet med de krav som ställs av myndigheterna. Vi erbjuder analyspaket med låga rapporteringsgränser (LOQ), ned till 0.0003 µg/l i vatten. Vi erbjuder även analys av PFAS efter TOP Assay. Kontakta oss gärna för rådgivning eller mer information om våra PFAS‑analyser.
Det finns upp till 10 000 PFAS‑föreningar, vilket innebär att det är praktiskt omöjligt att utveckla en metod som kan analysera samtliga föreningar. För att få en mer heltäckande bild har ALS utvecklat en så kallad TOP (Total Oxidisable Precursor) Assay. Metoden innebär att PFAS‑föreningar i provet oxideras till mindre, analyserbara molekyler som därefter kan detekteras med de ordinarie analyspaketen. Trots att vissa av de föreningar som ingår i PFAS‑analyspaketet riskerar att brytas ned under provbehandlingen kan den totala PFAS‑halten efter TOP Assay vara betydligt högre (se figur 1 och 2). Oxidationen sker genom så kallad Hydroxyl Radical Oxidation. TOP‑analysen ger ingen specifik substansinformation, men fungerar på liknande sätt som en fraktionerad TPH‑analys, där information om kolkedjelängd tillhandahålls. Metoden ger en uppskattning av den totala mängden PFAS i provet, vilket bidrar till en bättre förståelse av potentiell toxicitet och bioackumulering hos de närvarande PFAS‑föreningarna.
Figur 1 och 2. Jämförelse av uppmätta PFAS‑halter före och efter TOP Assay, i grundvatten och jord.
PFAS förekommer i ett stort antal olika material och produkter. Därför är det av stor betydelse att provtagningen planeras och genomförs med stor omsorg, med hänsyn tagen till provtagningskärl, provtagningsutrustning, kontorsmaterial, kläder med mera, för att minimera risken för PFAS‑kontaminering av miljöproverna. Provtagningutrustning bör vara tillverkad av HDPE‑plast, silikon eller rostfritt stål. Utrustningen ska rengöras mellan användningarna med PFAS‑fritt vatten eller PFAS‑fritt rengöringsmedel. Det är även viktigt att tillämpa ett kvalitetskontrollprogram för att säkerställa god kvalitet.
Användning av brandsläckningsskum (AFFF, Aqueous Film Forming Foam) som innehåller PFAS kan ses som den mest betydande källan till lokal PFAS‑förorening av mark och vatten. I många fall har PFAS nått grundvatten och ytvattentäkter, vilket i sin tur har lett till förorenat dricksvatten. Andra föroreningskällor till PFAS är avloppsreningsverk, deponier, tvätterier med impregnering, textilindustri, metallarbetande industri med flera.
SGI har tagit fram preliminära riktvärden för PFAS i mark och grundvatten (SGI publikation 21). Riktvärdena tar hänsyn till de risker som ett förorenat område utgör för människa och miljö och kan användas vid bedömning av behovet av åtgärder.
Om det finns misstankar om att en dricksvattenanläggning kan vara påverkad av PFAS bör halterna i dricksvattnet undersökas enligt Livsmedelsverkets rekommendationer. Livsmedelsverket har beslutat om nya gränsvärden för summa PFAS 4 (4 ng/l) och summa PFAS 21 (100 ng/l), vilka träder i kraft den 1 januari 2026.
Den vanligaste källan till PFAS‑exponering för människor är dricksvatten och livsmedel. PFAS i livsmedel kan förekomma direkt i maten, till exempel i fisk, men även via livsmedelsförpackningar. PFAS tas lätt upp i kroppen och ackumuleras bland annat i organ som lever och njurar. Föreningarna PFOS och PFOA har identifierats som särskilt farliga för både hälsa och miljö. Övriga PFAS har visat skadliga effekter i djurstudier, men det är fortfarande oklart om de halter som människor exponeras för innebär någon risk.
Global Hemsida
Sök
svenska
Logga in
