När vi utsätts för föroreningar – till exempel genom att oavsiktligt svälja små jordpartiklar – är det inte den totala halten av ett ämne som avgör risken, utan hur mycket som faktiskt tas upp i kroppen. ALS erbjuder biotillgänglighetstest som är utformat för att efterlikna miljön i människans mag- och tarmkanal. Detta möjliggör en bedömning av andelen biotillgängliga metaller i förorenad jord efter oralt intag. Genom att utföra biotillgänglighetstest kan precisionen i hälsoriskskattning av en plats öka och göra det enklare att sätta in rätt saneringsmetoder
I samarbete med Linnéuniversitetet har ALS etablerat analysmetoden UBM vid vårt laboratorium i Luleå. Läs mer om metoden, samarbetet och forskningen.
Läs mer
Be om tillgång till webbinarium från januari 2026 om oral biotillgänglighet.
Skicka förfrågan
Med över 25 års erfarenhet av såväl rutinmässiga lakförsök som analys av svårlakade material vägleder vi dig för att hitta rätt laktest.
Kontakta ossUnified BARGE Method (UBM) går ut på att ett representativt jordprov utsätts för saliv, magsaft, tunntarmsvätska och galla i en sekventiell lakning för att simulera de olika fysiologiska miljöer jordpartiklar utsätts för i matsmältningssystemet. Efter lakning analyseras metallerna arsenik (As), kadmium (Cd) och bly (Pb). Andra metaller kan inkluderas och ALS erbjuder analys av ca.60 grundämnen.
För att återskapa de fysiologiska förhållandena utförs testet vid kroppstemperatur och kroppens naturliga pH. Mag- och tarmrörelser imiteras. In vitro-testet följer den internationella standarden för UBM ISO EN 17924:2018. Lakningen sker i två steg med 1) saliv + magsaft, och 2) tunntarmsvätska + galla. Laklösningarna analyseras därefter var för sig.
Metallkoncentrationen i löslig form rapporteras i mg/kg efter respektive lakning. Vid beräkning av biotillgänglighetsfaktorn används det högsta koncentrationsvärde efter lakning 1 eller 2. Detta värde divideras med metallens totalhalt i jorden, som analyserats efter kungsvattenuppslutning. Se formeln i figuren nedan.
